Historik

HUR DET HELA BÖRJADE!

Ända sedan år 1966 har grillad biff avnjutits på Skomakaregatan 4, i hjärtat av Malmö. I början av det färgstarka 60-talet fick Mandos grundare, den matglade entreprenören Tore Lauritzson, idén att starta en restaurang som avvek från den vanliga husmanskosten. Tore tyckte om att slå klackarna i taket och gick under smeknamnet Fryshuskungen. Hans kunskaper om köket var begränsade, något som snabbt vägdes upp av hans praktiska erfarenhet från sina många resor i USA. Bland annat hade Tore blivit förtjust i KFC, ett koncept som på Mando kom att förvandlas till den berömda Mando-kycklingen.

Resultatet av Tores fascination för både mat och affärer blev Burger Grill och Stek-Wändaren, två ställen i ett med två olika ingångar. Burger Grill serverade en något enklare meny som passade tunnare plånböcker och kortare besök, medan Stek-Wändaren var stadens första USA-inspirerade stekhus och serverade lite ”bättre” och dyrare mat.

Ett tidningsurklipp från dagen före invigningen i oktober 1966, berättade att stället delades in i tre avdelningar: ”… i den första kan den jäktade få hamburgare, i den andra kan man få dagens rätt för en summa som understiger femman, i den tredje kan man till exempel sitta ner och ägna sig åt en rostbiff för tolv och femtio.”

Invigningen blev succé och pressen förevigade en afton i kopparglansens tecken. ”Kosta vad det kosta vill!” hade Tore Lauritzson sagt till inredningsarkitekt Yngve Elland. Under kvällen serverades en väl tilltagen, mörbehandlad rostbiff på silvervagn ihop med väl utvalda drycker. Bland bord i elegant jakaranda och barstolar specialdesignade av Arne Jacobsen – inredning som för övrigt finns kvar än idag – minglade kändisar som Jan-Öjvind Swahn, arkitekt Carl-Axel Stoltz (skapare av bland annat Tangopalatset), disponent Nils Nellrup och restaurangchefen själv, Sven Johansson. Malmös egen kultkrog hade fötts – och det skulle visa sig bli en restaurang som välkomnade alla!

TOM JONES OCH NINA PERSSON PÅ MANDO

Vid 18.30-tiden den 31 mars 1999 fick Mando besök av Tom ”Tjuren från Wales” Jones. Han åt en mediumgrillad planka med pommes och lökringar, ringde någon på mobilen och sjöng Happy Birthday tillsammans med sin son, sonson och livvakt. Vid ett annat tillfälle återkom han till Mando för att låta sig väl smakas tillsammans med Nina Persson i The Cardigans, medan de båda spelade in den uppmärksammade covern ”Burning Down The House”.

Vill du veta mer om Mando kan du köpa boken ”Stekhuset Mando 1966-2016”.

INREDNING Á LA MANDO

Det är svårt att säga vad inredningsarkitekten Yngve Elland inspirerades av när han skapade Mando. På något vis kan det liknas vid ett bryggeri, en påkostad värmestuga eller ett chambre separee på någon halvburlesk slottsrestaurang. Det är fasansfullt vackert inne på Mando och känslan att helt omslutas av koppar är storslagen. Interiören är genomtänkt och långlivad i allt från smådetaljer som hatthängare i koppar, till den öppna serveringen och ett ovanligt påkostat möblemang. Den kvarlevande inredningen är inofficiellt K-märkt av SVT och har blivit något så när ikonisk i Malmö. Man skulle kunna kalla den vågade stilen för Mandoesque. Tydligen ska Yngve ha haft helt fria händer när han gick loss på Mando och det tackar vi Tore Lauritzson för.

HUR UPPKOM IDÉN OM PLANKAN

Utdrag ur intervju med Bo Duvander som drev Mando 1974-1999;

”Det fanns ju plankstekar i alla olika former ute i världen och det hade köksgurun Tore Wretman tagit fasta på. Det  var Tore som tog den första plankan till Sverige och då serverades den med mos på en oljad ekplanka. Sen råder det ju alltid tvivel om vilken planka som är originalet, det pratas ju så mycket. Själva idén kom när Wretman besökte en restaurang i New York där han serverades en utsökt tournedos som lagats på en tjock hickoryplanka, tillsammans med tillbehör och sås. Den stora köttbiten trancherades vid bordet och efter det var Tore såld. Så jag lånade den idén av honom och gjorde smärre justeringar på plankan. Från den dagen serveras en äkta mandoplanka tillsammans med pommes, sallad, sås och friterade lökringar. Plankorna var så stora att det krävdes två man för att bära ut den till bordet. Det ni.

        Jag började hålla räkning på hur många plankor som såldes. Själva idén kom ursprungligen från en restaurang i Paris (La tour d’argent) som höll räkningen på antalet sålda ankor. Beställde man en pressad anka så fick man den numrerad. Det tyckte jag var spännande.”

Vill ni läsa hela intervjun med Bo Duvande så finns den att läsa i boken Stekhuset Mando 1966-2016